Ett svart hål har hittats på ”bara” 2 000 ljusårs avstånd

Denna ”sovande jätte” är den mest massiva i sitt slag som är känd i Vintergatan

European Space Agencys rymduppdrag, Gaia, lokaliserade objektet. Det har nu följts upp av European Southern Observatory (ESO) som gjort observationer med det stora optiska instrumenten i Very Large Telescope (VLT).

Gaia, som syns på märket här ovan, är ett ESAs rymdobservatorium. Den används för astrometri, det vill säga ultra-exakt bestämning av stjärnornas positioner och även de exoplaneter som kretsar kring dem. Gaias mål är att sammanställa en 3D-rymdkatalogen av astronomiska objekt, den största som någonsin skapats. Den omfattar cirka 1 miljard objekt och det allra flesta är stjärnor.

Det som först väckte intresset hos Gaia-teamet, var ett udda beteende hos en stjärna. Den verkade ”vackla” i sin bana runt ett osynligt objekt. Svarta hål, det vill säga resterna av mycket massiva stjärnor som exploderat, avger inget ljus och är därför osynliga i den normala visuella delen av spektrumet.

En av de saker som kan observeras för svarta hål, förutom den intensiva strålning de avger i icke-synliga delar av spektrumet (till exempel röntgenstrålning) är hur de påverkar miljön runt omkring, med sin kraftfulla gravitation.

Med hjälp av rörelsen hos en stjärna som kretsar kring det svarta hål som kallas Gaia BH3 (BH3 = det tredje svarta hålet som upptäckts) kunde VLT och andra teleskop visa att detta osedda objekt hade en massa på ungefär 33 gånger vår egen sol.

^{Bild: ESO/L. Calçada/Space Engine (spaceengine.org)}

Information om följeslagningsstjärnan avslöjade att den var mycket gammal. Den bildades cirka 2 miljarder år efter Big Bang och var förmodligen mycket lik den som blev en supernova och bildade BH3.

Det finns två saker som är anmärkningsvärda med detta svarta hål. Den första är att den är mer massiv än det tidigare rekordhållaren, Cygnus X-1 som är 21 solmassor. En av de första röntgenkällorna på himlen som förknippas med ett svart hål, ”Cyg X-1” ligger i stjärnbilden Svanen.

Den andra anmärkningsvärda punkten med BH3 är att den ”bara” är cirka 2 000 ljusår från oss. Hur den lyckades förbli ”dold” för astronomer fram till nu är ett mysterium i sig.

För att förtydliga; Gaia BH3 är det mest massiva svarta hål från en stjärnas explosiva död som vi har upptäckt. Den största av alla svarta hål inom vår gigantiska ”stjärnans ö” är det supermassiva Sagittarius A* som är i mitten av vår galax, Vintergatan. Den har en massa på cirka 4 miljoner gånger vår sols massa.

För mer allmän information, följ den här länken, och för ESO:s pressmeddelande, illustrationer och videor, se här.

Text: Tom Callen