Försmak av vad som komma skall?

Planeten Jorden har funnits sedan vår sol och vårt solsystem bildades för cirka 4,5 miljarder år sedan. De första tecknen på primitivt jordiskt liv uppstod för cirka 4,3 till 3,8 miljarder år sedan. Den långa historien som ledde fram till den myriad av skepnader vi ser omkring oss i dag var dock inte utan problem.

Vi vet att under de miljarder år som gått sedan livet började utvecklas har fem massutdöenden inträffat. De växt- och djurarter som lyckades överleva fortsatte att utvecklas – tills nästa massdöd inträffade, och så vidare.

Det värsta av dessa massutdöenden var så destruktivt att det utplånade 90 % (!) av allt liv på jorden. Ur detta överlevande byggdes de cirka 1,2 miljoner arter som i dag är identifierade och beskrivna – utöver de uppskattningsvis 7,5 miljoner okända arter som tros existera och ännu väntar på att upptäckas.

Vissa beräkningar menar att under det så kallade ”Great Dying” (”Det stora utdöendet”) försvann upp till 96 % av allt marint liv och cirka 70 % av ryggradsdjuren på land. Denna fas i jordens historia är också känd som den största insektsdöden. Visste du att dagens insekter enligt forskarnas uppskattningar utgör upp till 90 % av alla djurarter på planeten och mer än hälften av alla levande varelser?

Här är ett exempel på en typ av marint liv som utplånades under det stora utdöendet. De kallas trilobiter på grund av de tre stora kroppsenheterna – huvud (cephalon), bröstkorg (thorax) och svans (pygidium). De simmade i forntida hav och kröp längs leriga bottnar i cirka 270 miljoner år. För att sätta det i perspektiv: det är nästan 110 gånger längre än vi människor och våra förfäder har funnits på jorden. Trilobiterna är ett av de mest framgångsrika tidiga djuren, och över 22 000 olika arter finns beskrivna. En anledning till att vi känner till så många är att de lämnar mycket välbevarade fossil.

Det senaste stora massutdöendet inträffade för cirka 252 miljoner år sedan, vid gränsen mellan perm- och triasperioderna. Det som hände därefter har stort nyhetsvärde.

Den stora massdöden följdes av 5 miljoner år av intensiv, dödlig hetta. De flesta känner till att planeten Venus med sin skenande växthuseffekt är ett resultat av dess täta CO₂-atmosfär. Det är just denna effekt vi människor riskerar att framkalla här på jorden genom den globala uppvärmningen, orsakad av utsläpp från fossila bränslen.

Forskare tror sig nu förstå orsaken till den långa värmeperioden som följde efter massutdöendet. Perioden var, för att även sätta detta i perspektiv, ungefär dubbelt så lång som den tid vi människor har existerat på jorden. Ett internationellt forskarlag har använt ett stort antal olika fossil i sin forskning, särskilt de som bildats i dåtidens tropiska skogar.

Tidigare har man trott att uppvärmningen orsakades av vulkanisk aktivitet i Sibirien, som släppte ut stora mängder CO₂ i atmosfären och fångade värme. Men det förklarar inte varför denna intensiva värmeperiod varade i hela 5 miljoner år. Vulkanerna var nämligen inte aktiva så länge.

Så varför ”kokade” vår planet så länge? Det stora utdöendet är den enda epok då nästan alla växter försvann – nedgången var så kraftig att den nådde nästan 0 %. Precis som i dag omvandlade tropiska skogar mycket koldioxid till syre samtidigt som de band (fixerade) koldioxid. Om dessa skogar kollapsar och dör ut, vilket fossilen tyder på, når klimatet en brytpunkt. Stora mängder växthusgaser i atmosfären fångar då värme från solen och leder till en dramatisk temperaturhöjning.

Låter det bekant? Ja, det kan man säga – med tanke på den annalkande temperaturökningen på +1,5 °C, som riskerar att trigga vår egen ”tipping point” i modern tid. Forskningen har inte bara löst ett gammalt mysterium från det avlägsna förflutna, utan också gjort en dyster förutsägelse om vår egen potentiella framtid – om vi inte snabbt ändrar kurs!

För mer information om denna dödliga period i jordens förflutna, följ denna länk.

_{Text: Tom Callen}