Första närbilden av ett svart håls kraftfulla jetstråle
En insamling av radiodata från ett globalt nätverk av teleskop visar källan till en kraftfull ”stråle” som upptäcktes 1918.
Galaxer finns i hela universum i stora samlingar som kallas kluster, eller superkluster om de är större. Vår egen galax Vintergatan är medlem i ett kluster som kallas ”Lokala gruppen”.
En galaxhop i stjärnbilden Jungfrun, Virgohopen, innehåller cirka 1 300 galaxer. En av de största medlemmarna är M87. Den har en vanligt förekommande elliptisk form och innehåller flera biljoner stjärnor. Detta går att jämföra med Vintergatan som ”bara” har mellan 100 – 400 miljoner stjärnor (uppgiften skiljer sig mellan olika källor).
År 1918 upptäckte den amerikanska astronomen Heber D. Curtis, från Lick observatorium i Kalifornien, en ”konstig rak stråle … uppenbarligen kopplad till kärnan genom en tunn linje av materia”. År 1947 visade sig M87 vara en kraftfull källa (Virgo A) för radiovågor, och 1953 trodde man att denna mystiska stråle av material var källan.
M87 kan observeras med små amatörteleskop på 6 cm vilket gör den till ett populärt objekt att leta efter på vår himmel. Och tro det eller ej men med amatörinstrument kan även synligt ljus från själva jetstrålen observeras under mörka idealförhållanden – de behöver dock vara betydligt större då.
Fram till 1978 hade astronomer beräknat att det fanns ett supermassivt svart hål i mitten av M87, som innehöll fem miljoner gånger mer massa än vår egen sol. År 2017 använde astronomer ett så kallat Event Horizon Telescope för att direkt avbilda det svarta hålets skugga. Var detta föremål källan till den mystiska strålen?
Nu har astronomer använt ett globalt sammanlänkat nätverk av radioteleskop, med en virtuell ”diameter” lika stor som jorden, för att avbilda både M87:s supermassiva svarta hål och den extremt kraftfulla ”jet” som den skjuter ut i rymden.
Mer information går att finna i European Southern Observatorys pressmeddelande.
Det finns även en mer allmän nyhet här.
