Från ruttna ägg till hallon – så luktar rymden

Nu när vi är en bra bit in på våren strömmar en flod av olika dofter i vår riktning, oavsett var vi befinner oss. När jag skriver det här är en av de mest påtagliga dofterna i vårt grannskap den från vita och lila syrenbuskar. Det är antingen dessa eller doften från den blommande häggen, som också växer i vår trädgård. Doften av såväl hägg som syren har varit betydligt starkare än vildblommor och fruktträd – päron, äpple och körsbär – som nu avslutar sina blomsterhägringar för året.

Här är ett annat enkelt vardagsexempel: Har du någonsin känt en slags bränd elektrisk doft efter ett riktigt kraftigt åskväder? Det är lukten av ozon (O₃) i vår atmosfär.

Du har kanske aldrig tänkt på det förut, men det finns vissa lukter som förknippas med rymden. Första gången jag minns att någon nämnde något sådant var när astronauterna från Apolloprogrammets månvandringar berättade om sina upplevelser på månens yta.

På den här bilden från november 1969 ser vi Apollo 12-astronauten Al Bean (1932–2018) hålla i en specialbehållare för att samla in och förvara ytprover. I det reflekterande visiret på hans EVA-dräkt för månvandring syns hans uppdragspartner Charles ”Pete” Conrad (1930–1999), som tog fotot.

När astronauterna hade återvänt till de säkra utrymmena i sina månlandare och tagit av sig rymddräkterna efter sina utflykter, kände de en krutliknande lukt från månens regolit som fortfarande satt fast på dräkternas utsidor. Man kan säga att detta kanske var den första ”rymdlukten” som vi människor upplevde.

Jupiter, den största planeten i vårt solsystem, förknippas med en mängd olika lukter beroende på vilken del av planeten man undersöker. I de övre lagren av atmosfären, den del vi kan se, finns många moln som innehåller ammoniak (NH₃), vilket kan liknas vid lukten av rengöringsmedel eller katturin. Det kan också finnas en petroleumliknande doft, som förknippas med komplexa organiska molekyler bildade genom kemiska reaktioner mellan metan (CH₄) och ultraviolett ljus från solen.

När vi rör oss djupare in i planetens atmosfär stöter vi på moln av ammoniumhydrosulfid (NH₄SH), en förening som bildas av ammoniak och vätesulfid (H₂S). Detta kan ge upphov till en rad obehagliga lukter – en blandning av ammoniak och stanken av ruttna ägg.

När vi når djupare ner mot planetens inre framträder en mandel- eller marsipanliknande doft av vätecyanid (HCN). Detta ämne kan delvis härstamma från kometkärnor som kolliderar med Jupiter och därmed avger sitt kemiska material. Det kan också finnas andra kolväten och organiska molekyler som ger upphov till en mycket intensiv vitlöksliknande lukt från små mängder gaser som fosfin och arsin (AsH₃).

När radioastronomer riktade sina teleskop mot objekt i Vintergatan, till exempel gigantiska moln av damm och gas som kallas nebulosor, kunde de avgöra deras kemiska sammansättning. Många av dessa molekyler är vi bekanta med här på jorden, och vi kan lätt associera dem med specifika dofter, som fosfin (PH₃) eller svaveldioxid (SO₂). Medan den första luktar som dy, en doft man sällan stöter på om man inte bor nära ett träsk, har den andra en välbekant lukt av ruttna ägg.

Ett exempel på något betydligt trevligare än illaluktande Jupiter är Sagittarius B2, ett gigantiskt molekylmoln 390 ljusår från Vintergatans centrum. Molnet, som är mellan 100 och 150 ljusår brett, innehåller etylformiat (C₃H₆O₂), som har beskrivits lukta som hallon och den destillerade alkoholhaltiga drycken rom. Faktum är att denna molekyl verkligen bidrar till smaken av jordiska hallon!

Marina Barcenilla, doktorand vid University of Westminster i London, gör en djupdykning i rymdens lukter som en del av sina studier i rymdvetenskap och astrobiologi – sökandet efter annat liv i rymden.

När du har läst mer om hur hon identifierar lukter som förknippas med olika föremål i rymden, kanske du bättre kan uppskatta alla behagliga och välbekanta dofter på planeten jorden.

_{Text: Tom Callen}