Gott nytt år med ”tomtebloss”!

James Webb rymdteleskopet har hittat en mycket ung galax som liknar Vintergatan.

Som för så många andra i Sverige innebar nyårsafton kanske att du fick se färgglada fyrverkerier explodera på natthimlen när klockan slog tolv. Här startar vi det nya året med ett astronomiskt ”tomtebloss”, som en uppföljning av de intressanta nya upptäckterna från James Webb rymdteleskopet (JWST).

Många är redan bekanta med konceptet att ju längre ut i rymden vi tittar från jorden, desto längre balåt i tiden tittar vi. Det mest kända exemplet på detta är vår egen sol, som befinner sig 8 ljusminuter bort från oss. När vi ser dess ljusa klot en solig dag ser vi den så som den såg ut för 8 minuter sedan. Ljus från Andromedagalaxen, vår granngalax som är 2,5 miljoner ljusår bort, som når oss nu, skickades ut när våra mycket primitiva Australopithecin-förfäder fortfarande utforskade Afrikas gräsmarker.

JWST har tagit en bild som visar en mycket ovanlig galax som bildades ca 600 miljoner år efter att universum skapades genom Big Bang för ca 13,8 miljarder år sedan. Själva galaxen ligger bakom en massiv galaxhop kallad MACS J1423, som i sin tur ligger 5 miljarder ljusår bort.

Turligt nog för JWST har det svaga ljuset från den unga galaxen böjts, eller förstärkts genom gravitationslinsning, av klustrets gravitation på ett sådant sätt att den både framträder mycket tydligare och med högre upplösning än om dess form inte hade blivit förstorad i bakgrunden. Normalt skulle det ha varit svårt för oss att se den unga avlägsna galaxen, om ens möjligt. Det är bara tack vare det mycket massiva galaxklustret i förgrunden som vi kan se den.

Det första som fångade forskarnas uppmärksamhet var det faktum att den mer avlägsna, yngre galaxen innehåller tio mycket ljusstarka stjärnhopar. De kunde studera dessa i detalj tack vare JWST:s förmåga att göra högupplösta avbildningar i infrarött ljus. Galaxen påminner astronomerna om eldflugor en sommarnatt och har därför fått smeknamnet Firefly Sparkle.

Bilden ovan är uppdelad i två delar. På den vänstra sidan ser vi galaxhopen MACS J1423, som domineras av en mycket stor vit elliptiskt formad galax i sitt centrum. Om vi följer linjerna från den mindre infällda rutan, till förstoringen på höger sida kan vi se galaxen Firefly Sparkle, innanför den streckade ovalen. De ljusa rosa, lila och blå fläckarna i en linje är de stjärnhopar som finns inuti den. Var och en av dessa befinner sig i olika utvecklingsstadier.

Om man tittar närmare på den här galaxen kan man också se att den bildar en linje som dessutom är svagt krökt på längden. Detta är ett tydligt tecken på att något slags avlägset objekt har blivit gravitationellt linsat av något mer massivt framför det.

En annan överraskande sak med Firefly Sparkle är hur mycket den liknar det astronomerna föreställer sig om vår egen galax storlek, utbredning och utseende under samma period i sin utveckling.

Forskargruppen kunde modellera ”Firefly Sparkle” och visa den som det skulle ha sett ut, om den inte hade förvridits av galaxklustret MACS J1423:s gravitation. Det visade sig då att den är droppformad. Två av stjärnhoparna befinner sig i ena änden av den och de återstående åtta i den andra. Så småningom kommer detta avlägsna exempel, precis som vår egen galax, att bygga upp en utbuktning av stjärnor i centrum av galaxen.

Sist men inte minst, två följeslagargalaxer blev också synliga. De syns i den högra halvan av bilden ovan och är också associerade med Firefly Sparkle. Även detta påminner om Vintergatan, som också har två små satellitgalaxer som följeslagare.

ESA:s pressmeddelande, som innehåller ett stort antal bilder, finns att läsa här.

_{Text: Tom Callen}