Hur får vi våra ljusa sommarnätter?

Förklaringen är enklare än du kanske tror

Det här är inte en ”nyhetsartikel” i sig, utan handlar om något som vi alla kan uppleva, kväll efter kväll, under hela sommaren. Man kan dock säga att det fortfarande har något med ”rymden” att göra eftersom det involverar både solen och jorden.

En av de saker jag var tvungen att vänja mig vid när jag flyttade till Sverige från USA var att det inte fanns några mörka nätter på sommaren. Efter att ha bott på lägre, mellannordliga breddgrader hela mitt liv innan jag kom hit, var jag van vid att varje natt var himlen full av stjärnor, om det inte var molnigt förstås. Efter vinternatten har sommarnatten några av årets ljusaste stjärnor och konstellationer, inklusive den bästa utsikten över vår galax Vintergatan.

Inte för att det tog mig lång tid att uppskatta de ”ljusa nätterna”, men det får en att undra vad den exakta orsaken är förutom att bara säga att det är en effekt av att leva på en högre breddgrad. Vad är anledningen till att vi har så ljusa sommarnätter i Sverige?

Oavsett tid på året så finns det två perioder på dygnet som kallas gryning och skymning. Gryningen inträffar på morgonen, innan solen går upp över horisonten och skymningen när den går ner under horisonten. Vi kommer här att fokusera på skymningen, övergången från dag till natt, som ofta kan vara en av de vackraste tiderna på dygnet. Det finns till och med en välkänd fransk fras, l’heure bleue (den blå timmen), för att beskriva denna del av dagen som är älskad av både målare och fotografer.

Men visste du att det finns tre olika definitioner för vad skymning är? De kallas civil skymning, nautisk skymning och astronomisk skymning och definierar hur långt solen är under horisonten efter att den har gått ner under den. Låt oss titta närmare på var och en av dem, en i taget.

Civil skymning. I detta första exempel har vår dagsstjärna hamnat strax under horisonten. Det är fortfarande tillräckligt ljust, saker som gatu- och vägbelysning har inte tänts än, så vi tar oss fortfarande runt utanför den sista lilla biten av solljus när himlen börjar mörkna.

När solen kommer mellan 6° och 12° under horisonten har vi nått det som kallas nautisk skymning. Varför nautiska? För under nautisk gryning på morgonen och nautisk skymning på natten kan sjömän till havs inte längre använda horisonten när det gäller navigering. Det är väldigt svårt för våra ögon att urskilja dess utseende i förhållande till himlen.

Till sist kommer den astronomiska skymningen, som är när solen befinner sig 12° till 18° under horisonten. Astronomer kan se punktkällor av ljus, som stjärnor, mot en himmel som är tillräckligt mörk för att tillåta astronomiska observationer av dem. För mycket svaga föremål, som gas- och stoftmoln som kallas nebulosor, eller avlägsna galaxer, måste de resa till platser långt från civilisationen, som blir ännu mörkare än så här för att kunna se.

Hur hänger allt detta ihop med våra ljusa nätter i Sverige? På grund av vår höga nordliga breddgrad kommer solen inte längre ner under horisonten än att den förblir nautisk skymning. Det är detta som ger oss våra ljusa nätter, som ibland gör att vi kan säga: ”Det är fortfarande ljust ute, vad ska vi göra härnäst? Åh, vänta… klockan är 23:30. Vi kanske borde tänka på att gå och lägga oss.”

Ta en titt på illustrationen ovan som visar alla dessa tre olika skymningar. Du ser inte bara solens position i förhållande till horisonten, utan du får också ett konstnärligt intryck av hur natthimlen ser ut. (Bild: Tom Callen)

Lyckligtvis för oss alla är de mörka nätterna tillbaka igen i tid för Perseidernas meteorskur, som är intensivast natten till den 12:e augusti varje år.

Och solen kommer förmodligen fortfarande inte att ha nått sitt maximum för den nuvarande 11-åriga solcykeln, som förväntas nå sin topp i slutet av i år, eller i början av 2025. Det innebär att det fortfarande finnas chans för oss att se några av de starka och ljusa norrsken som andra länder runt om i världen nyligen har kunnat rapporterat.

Text Bild: Tom Callen