Julafton 2024 – specialartikel

Bild: NASA

En stjärnklar natt med familj och vänner


Det är julafton. Kalle Ankas jul och tonerna av ’Kan du vissla Johanna?’ är sedan länge över. Alla är mätta från middagen och även jultomten har kommit och gått (eller var det Krampus och julbocken som dök upp i stället?), så det ligger inslagningspapper och snören över hela golvet.


I dagens mångkulturella samhälle firar inte alla jul på detta mer traditionella svenska sätt, många firar inte jul överhuvudtaget. Men, hur man än gör, så finns det en sak som vi alla har gemensamt den här tiden på året, oavsett var vi kommer ifrån på jorden: den mörka himlen och stjärnorna ovanför oss. Dessa har vi tittat på med både vördnad och förundran så länge vi och våra förfäder har funnits.


När skymningen faller, varför inte gå ut en liten stund och titta på natthimlen på julafton? Om det inte är klart just då, så kan du gå ut någon av kvällarna mellan jul och nyår och se samma saker. Några moln på kvällshimlen är ingen ursäkt för att låta bli. Se till att klä på dig ordentligt och varmt, det är ju trots allt midvinter i Sverige! Glöm inte att ta med en smartphone eller surfplatta så att du kan titta på den här webbsidan och använda de sju kartorna nedan.

Bild 1

Karta: Tom Callen, ESERO Sweden


Klockan är 21:30 på julafton, och den här tiden har valts för att få tidigast möjliga chans att se några av de klaraste stjärnorna på himlen. Ta en titt runt omkring dig och se om du känner igen något av de mönster av stjärnor som vi har organiserat i konstellationer.

Bild 2

Karta: Tom Callen, ESERO Sweden

En sak som du kanske har lagt märke till om du har stått under en riktigt mörk himmel, långt från störande ljus, är det mycket svaga bandet av Vintergatan som kommer upp från horisonten i sydost. På bilden här ovanför är området markerat med en blå linje. Och varför poängtera att det är just på vintern? Jo, den här tiden på året är galaxen som allra svagast på natthimlen. Sensommarkvällar, när de mörka natthimlarna återkommit på vår latitud, lyser Vintergatans band med mycket starkare ljus och böjer sig över himlen från horisont till horisont.


Hur kommer det sig att det ser så annorlunda ut? Jo, på sensommaren tittar vi mot Vintergatans centrum, medan man på vintern tittar i motsatt riktning.

Bild 3

Karta: Tom Callen, ESERO Sweden

Låt oss nu lägga till linjer så att vi kan börja titta på några av de bästa och enklaste konstellation man kan hitta på stjärnhimlen!


Namnen på konstellationerna visas i blått, medan namnen på de starkast lysande stjärnorna visas i vitt. Kanske har du hört talas om några av namnen? ”Betelgeuse” är inte bara namnet på en karaktär i en komedifilm, det är det faktiska namnet på en riktig stjärna också. Om du tittar noga kan du kanske se att den är röd till färgen? Lägg märke till hur du kan använda de tre stjärnor som utgör Orions bälte för att gå diagonalt upp till höger för att hitta Aldebaran (mer orange än röd) och i motsatt riktning för att hitta Sirius (ljust blåvit). Den sistnämnda stjärnan, som befinner sig nära horisonten vid den här tiden på dygnet, är den ljusstarkaste stjärnan av alla de stjärnor som kan ses från jorden, men det beror bara på att den befinner sig mycket nära oss.

Bild 4

Karta: Tom Callen, ESERO Sweden

De enkla streckfigurerna som vi använder för att göra konstellationer föreställer egentligen figurerna från den antika mytologin som visas på den här kartan. Lägg märke till att Orion, som är jägare, står vänd mot Oxen. Hans två jakthundar står bakom honom. De fyra ingår i en berättelse, en myt, om natthimlen. Enligt den myten seglade tvillingarna Pollux och Castor med hjälten Jason på hans skepp, fullt av argonauter. De var på jakt efter ett gyllene skinn.

Bild 5

Karta: Tom Callen, ESERO Sweden

Det finns många konstellationer, med det betyder inte du inte kan hitta på egna! När allt kommer omkring kan man ju dra en linje mellan vilka två stjärnor som helst, eller hur? Inofficiella stjärnbilder kallas asterismer. Vintertriangeln består av tre stjärnor som bildar en figur där alla sidor är lika långa, en liksidig triangel. Det är intressant – även om det inte är så fantasifullt. Att förvandla Orion, jägaren, till en fjäril är å andra sidan lite mer kreativt. Om du inte har sett en fjäril flyga förbi i decemberkylan, så har du chansen nu. Försöka att hitta på egna asterismer! Hur många kan du komma på?

Bild 6

Karta: Tom Callen, ESERO Sweden

Vi är inte riktigt klara än. Visste du att det finns fem planeter i solsystemet som du kan se med blotta ögat? Du behöver inte ens använda teleskop eller kikare. Faktum är att du kanske har sett de här två planeterna hela hösten och inte ens vetat att de är två av de mest intressanta objekten i solens familj. Om du befinner dig på en mörk plats och tittar noga, kommer du faktiskt att kunna se att den ser röd-orange ut, medan Jupiter, som är den ljusstarkare av de två, kommer att vara vitgul. Ett sätt att veta säkert att du faktiskt ser en planet är att den inte ”blinkar” (scintillerar) som stjärnor på himlen gör. Titta till exempel på Sirius.


OBS – innan jag glömmer! Jag måste påpeka att Mars visas här mycket, mycket större än den är i förhållande till Jupiter, som är den största planeten. I verkligheten är den röda planeten 33 gånger mindre än gasjätten Jupiter.

Bild 7

Karta: Tom Callen, ESERO Sweden, NASA – Orionnebulosan, och Giuseppe Donatiello – Hyaderna och M45, CC0

Vi kan inte bara se andra medlemmar av solsystemet, utan även avlägsna objekt i vår galax Vintergatan. Ser du den svaga ljusstrimman som hänger från Orions bälte? Det är Orionnebulosan, ett gigantiskt moln av vätgas och stoft där astronomer vet att stjärnor håller på att bildas samtidigt som vi tittar på den. Hur många stjärnor kan det vara? Bara den del som du kan se med blotta ögat har tillräckligt med material för att skapa cirka 10 000 stjärnor som vår egen sol! Både Plejaderna och Hyaderna är stjärnhopar, men de ser olika ut för oss på grund av hur långt bort de befinner sig från oss. Hyaderna ser större ut eftersom de är ”bara” ca 153 ljusår från oss, medan Plejaderna är ca tre gånger så långt bort; 444 ljusår. Så när du står och tittar på dem en kväll betyder det att ljus från dem började färdas till dina ögon år 1871 och 1580!


Text: Tom Callen