Julafton 2025

Tro det eller ej, men nu är det dags för ESERO Sveriges 100:e artikel om rymd och astronomi här på vår nyhetssida. Vi uppmärksammar detta med en traditionsenlig artikel för både barn och vuxna, med fokus på stjärnhimlen på julaftonskvällen detta år.

Mitt i den milda vintern 2025 kommer, som förra året, förslaget att gå ut och njuta av natthimlen tillsammans! Kartorna här är aktuella för julaftonskvällen i år, men om det inte är klart väder där du bor, kan du använda samma kartor några veckor in i januari. Kom ihåg att titta tidigare varje kväll för att stjärnhimlen ska stämma med kartan.

Försök att hitta en mörk plats med fri sikt mot natthimlen och ge dig själv lite tid att vänja ögonen vid mörkret. Ju längre du gör detta, desto mer kommer du att se. Som visas på kartan sträcker sig utsikten från norr (till vänster på kartan) hela vägen till sydost (till höger). Klockan är 19:30, så kanske även de yngre familjemedlemmarna fortfarande är vakna.

Både riktningar och tider är desamma för alla andra kartor som följer. Om du ser dig omkring, särskilt mot öster och sydost, bör du se några ljusa stjärnor spridda över himlen.

Vinterhimlen innehåller några av de ljusaste stjärnorna på natthimlen, men också några av de färgstarkaste. Faktum är att det finns 11 stjärnor som är synliga för blotta ögat och som tydligt visar sin färg. Sex av dem är namngivna här. Jag har försökt färglägga namnen för att ge en indikation på deras temperatur. Rödare stjärnor är kallare än de gula stjärnorna, som är medelheta, medan vita och blåvita stjärnor är de hetaste. Du behöver vara på en ganska mörk plats för att kunna se färgerna, men de finns där. Låt oss lista stjärnornas namn och färger: Castor (vit), Pollux (ljusgul), Capella (gyllengul), Aldebaran (orange-röd), Rigel (blåvit) och Betelgeuse (röd-orange).

Alla de ljusa stjärnorna tillhör konstellationer, eller imaginära figurer som forntida människor trodde sig se. På denna karta visas de som enkla streckfigurer, med linjer som förbinder stjärnorna inom varje konstellation. De flesta tycker att detta är ett lättare sätt att hitta dem än att försöka föreställa sig de klassiska formerna.

Observera att vi också har lagt till Stora Björnen i norr. Den konstellationen har inkluderats eftersom det är en som de flesta känner igen. Bröderna Pollux och Castor finns i Tvillingarna, och det passar ju bra för två stjärnor som verkar ha ungefär samma ljusstyrka. Strax ovanför dem ligger Kusken, vars femkantiga grupp ser ut som framdelen av en vagn som kommer mot dig på himlen. Till höger om denna finns en tydlig V-formad grupp stjärnor som markerar ansiktet på Oxen, med Aldebaran som det ena av Oxens ögon. Om vi fortsätter nedåt mot den sydöstra horisonten, hittar vi en mycket stor konstellation: Orion, med sitt bälte av tre stjärnor i en rak rad. Betelgeuse sitter på hans högra axel och Rigel vid hans vänstra fotled.

Om man ersätter streckfigurarna med de konstellationer som forntida människor trodde att de skulle se, förstår man att det är lättare att hitta på natthimlen med de förstnämnda än med de senare. Men du kan exempelvis se att Stora Björnen och Orion liknar figurerna från forntida berättelser om natthimlen. Vissa av dessa berättelser användes för att hjälpa våra förfäder att förklara vad de såg. Orion kämpar mot Oxen och håller sin klubba höjd som för att slå den anstormande tjuren. Kanske hjälper detta att förklara varför Oxens högra öga, Aldebaran, är rött, eftersom han blev slagen där.

Om vi fokuserar på vad som annars kan ses klockan 19:30 på julafton, finns det bara en planet att observera. Jupiter är vitgul till färgen och lyser starkare än stjärnorna i Tvillingarna runt omkring den. Du vet att du har hittat Jupiter eftersom den, jämfört med stjärnorna, inte blinkar utan lyser med ett stadigt sken. Om du har en kikare, kan du passa på att titta på Jupiter, den största planeten i vårt solsystem. Håll kikaren riktigt stilla – luta dig exempelvis mot en dörrkarm eller taket på en bil – och stå helt stilla. Kan du se något som ser ut som små stjärnor i linje med Jupiters ekvator? Det är planetens största månar, och det visas också här på den mindre cirkelmarkerade bilden. Klockan 19:30 kan du kanske se tre av de fyra månarna, som först upptäcktes av Galileo Galilei med ett hemmagjort teleskop 1610. Den större cirkeln visar Jupiter som den kan se ut genom ett amatörteleskop med högre förstoring än en kikare och inkluderar en av dessa fyra månar, som ses som den lilla ”stjärnan” till vänster om planeten.

Sist, men absolut inte minst, finns det andra intressanta objekt som du kan se med blotta ögat. Dessa är mycket lättare att upptäcka och väl värda att titta på med samma kikare som du riktade mot Jupiter.

Stjärnhopen Plejaderna: I stjärnbilden Oxen finns en liten stjärnhop, som ser ut som en miniatyrversion av Karlavagnen, oavsett om man tittar på den med blotta ögat eller genom kikare. Enligt forntida mytologi rider denna grupp på Oxens rygg. Den ligger på ett avstånd av cirka 444 ljusår och dess 1 000 bekräftade stjärnor tros ha bildats ur samma gas- och stoftnebulosa för cirka 100 miljoner år sedan. När Plejaderna bildades, fanns det fortfarande dinosaurier på jorden! Titta noga på Plejaderna och se hur många stjärnor du kan räkna. De flesta ser sex, men under exceptionella förhållanden på natthimlen och om du har bra syn kan du faktiskt se sju, vilket har lett till att denna stjärnhop också kallas för ”De sju systrarna”.

Stjärnhopen Hyaderna: Denna V-formade grupp är det närmaste objektet av denna typ för oss, med sitt avstånd på 153 ljusår. Om den var nästan tre gånger så långt bort skulle den se liten och kompakt ut, precis som Plejaderna. Även om den rödaktiga stjärnan Aldebaran syns bland stjärnorna i Hyaderna, ingår den inte i stjärnhopen, utan ligger mycket närmare oss, på 65 ljusårs avstånd.

Orionnebulosan: Syns som en svag liten ljusboll hängande från Orions bälte och är en av de mest kända exemplen på en nebulosa som kan ses på norra halvklotet. Vi vet att det bildas stjärnor där inne, och dessa kommer en dag att ingå i en nybildad stjärnhop liknande Plejaderna och Hyaderna. På ett avstånd av 1 344 ljusår är detta den massiva stjärnbildningsregion som ligger närmast jorden.

ESERO Sverige önskar alla en glad, frisk och trivsam julhelg. Vi ses igen nästa år med fler nyheter om rymden och astronomi.

_{Text: Tom Callen}