Kollision om sju år? Nedräkningen har börjat

När solsystemet nyligen hade bildats flög det omkring stora mängder överblivet material. Det smälte samman till månar, kometer eller asteroider. Det finns fortfarande en del löst material i rymden, och det kan ställa till bekymmer.

Ett av de tydligaste tecknen på detta finns på månens yta. Den är täckt av kratrar efter tusentals och åter tusentals asteroider i alla storlekar. Månen har träffats av dem hela tiden, alltsedan den bildades för miljarder år sedan. Och även om vi inte kan se det härifrån jorden är även den andra sidan av vår satellit ärrad av kratrar. Den har upp till 30% fler kratrar än den sida vi är vana vid att se, eftersom det är den sida som alltid vetter mot jorden.

Vår egen planet har också drabbats av kollisioner tidigare, bland annat av ett objekt stort som Mars. Det gav upphov till vår måne. Det finns några exempel på kratrar på jorden som fortfarande är synliga idag. I Sverige finns ett bra exempel: Siljansringen i Dalarna. De flesta av kratrarna syns dock inte längre. Det beror på vårt planets aktiva vädersystem och på att de har begravts under jordytan av geologiska processer, såsom plattektonik. Hade det inte varit för detta skulle jordens yta vara lika ärrad som månens, som saknar atmosfär och därför inte har väder och vind som kan orsaka kratererosion.

Den 27 december 2024 upptäcktes en liten asteroid (53 till 67 meter stor) av stationen Asteroid Terrestrial-impact Last Alert System (ATLAS) i Rio Hurtado, Chile. Ursprungligen trodde man att risken för en kollision med jorden var större än vanligt, men senare kunde man utesluta detta. Vår måne riskerar dock att bli måltavla – och det är förstås mycket bättre än en kollision med ett tätbefolkat område på vår planet, som skulle få katastrofala konsekvenser.

I denna illustration jämförs tre andra kolliderande himlakroppar (2009 Sulawesi, Chelyabinsk och Tunguska) med 2024 YR4 och en Boeing 747 jumbojet. Den mörkare cirkeln visar deras uppskattade minsta storlek, medan den grå cirkeln visar deras uppskattade maximala storlek.

Det förutspådda datumet för när den kan träffa ytan på jordens enda naturliga satellit är den 22 december 2032, det vill säga drygt sju år från nu. Ju närmare vi kommer detta datum, desto mer exakta blir förutsägelserna om hur sannolikt det är att den träffar månen och vid vilken tidpunkt det sker. Illustrationen ovan ger en förhandsvisning av hur 2024 YR4 kan se ut på väg mot sitt ”ödesögonblick” med månen.

Denna händelse utgör också en potentiellt intressant möjlighet, eftersom amatörastronomer har kunnat fånga sådana månhändelser tidigare. Eftersom månen är så nära och så detaljerad är den ett mycket populärt objekt att observera med teleskop – inklusive för mig själv.

Precis som professionella astronomer har även många amatörastronomer idag tillgång till digitala CCD-kameror för att fotografera astronomiska objekt med sina teleskop. En populär bildteknik är att rikta teleskopet och CCD-kameran mot ett objekt och sedan ta en serie bilder, till exempel 30 per sekund. Ett skäl till detta arbetssätt är att eliminera suddiga effekter orsakade av jordens atmosfär, som är i ständig rörelse. Specialprogramvara kan sedan användas för att jämföra en sådan serie bildfiler, eliminera de som inte är särskilt tydliga, välja ut de bästa och stapla dem på varandra för att skapa den skarpaste möjliga bilden.

Här är ett exempel på en sådan bild tagen med ett amatörteleskop med en spegel på 20 cm i diameter: månkratern (strax till vänster om mitten) känd som Eratosthenes. Med en diameter på cirka 59 kilometer och ett djup på 3,6 kilometer är det inte en av de största, men inte heller en av de minsta. Som jämförelse kan nämnas att en av de minsta kratrarna som kan ses med ett sådant teleskop är Messier, som har en diameter på 9,65 km. Om namnet Messier låter bekant är det för att han var en fransk astronom som blev känd i slutet av 1700-talet för sin lista över mer än 100 astronomiska objekt som han sammanställde under sitt sökande efter kometer.

Det har förekommit fall där amatörer av en tillfällighet har fångat bildandet av en ny krater när de tagit bilder av vår närmaste granne i rymden, som visas i denna GIF-animation. Den växlar mellan bilder före och efter en av dessa sällsynta händelser. Kratern som bildades är cirka 34 meter i diameter och fångades av ett jordbaserat teleskop den 11 september 2013.

Tyvärr, baserat på den aktuella förutsägelsen om vilken tid på dagen 2024 YR4 kan komma att träffa vår satellit, kommer det att vara mitt på eftermiddagen här i Sverige. Men det gör inte händelsen mindre spännande, och det kommer säkerligen att finnas många astronomiska organisationer och sällskap som kan observera månen och livestreama händelsen så att vi alla får chansen att följa det i realtid. Det kommer mer noggranna prognoser och exakta tidpunkter längre fram. Vi får helt enkelt vänta och se vad de kommande sju åren visar oss!

För mer allmän information och fler intressanta animationer om 2024 YR4, följ denna länk.

_{Text: Tom Callen}