SpaceHopper, den framtida robotutforskaren

Ha asteroid, ska resa…


Små kroppar i solsystemet, som kometer och asteroider, har varit föremål för flera av ESERO Sveriges webbartiklar. Dessa himlakroppar är kvarlevor från skapandet av vårt solsystem har spelat en viktig roll i vår planets utveckling.


Detta inkluderar att över lång tid, tillförsel av de mängder av vatten som blev våra hav. Den senaste av de större asteroiderna kolliderade med jorden för 65 miljoner år och fick dinosaurierna, de dominerande djuren på jorden vid den tiden, att dö ut. De medförde att små pälsklädda förfäder kunde frodas och utvecklas.


Ett av de största och viktigaste initiativen inom utbildning idag är STEM. Det står för Science, Technology, Engineering och Mathematics. Arbetet med STEM är avgörande för vår framtid eftersom det är ett sätt att intressera studenterna för naturvetenskap och teknik. Genom att påvisa att STEM-ämnena är engagerande och intressanta kan det leda till att unga vårar och vill att söka framtida jobb inom dessa grenar.


I en allt mer komplex värld kommer vi att behöva lita mer och mer på STEM-vetenskaperna för att lösa nuvarande, och framtida utmaningar. Alla är medvetna om några av dessa frågor, såsom ren förnybar energi och klimatförändringar. Det finns många stora och svåra frågor att ta oss an,  på vägen mot framtiden. Dagens STEM-studenter kommer att vara en del av lösningen.


Vi kommer fortsatta att utforska av planetsystemet och ”solen familj”, och närhelst det är möjligt och genomförbart, dra nytta av dess resurser. Två potentiella källor till är månen och asteroiderna.


Innan astronauter kan utforska dem personligen kan vi behöva skicka robotutforskare i vårt ställe, för att bedöma både risker och vinningar. Ett sätt att hitta svar, kan vara kan vara att använda SpaceHopper, en trebent robot designad och byggd av magister kandidat vid ETH, Federal Institute of Technology Zürich.


Med stöd av European Space Agency, har ett team av studenter vid ETH utvecklat SpaceHopper,  ett verktyg speciellt utformat för att fungera i miljöer med låg gravitation. Månen, exempelvis, har bara en sjättedel av jordens gravitationen. Detta på grund av att månen är mycket mindre än jorden.


Asteroider har ännu mindre massa och gravitation. Ceres, den största asteroiden – eller snarar – dvärgplaneten, i solsystemet, har en ytgravitation runt en trettiofemtedel av jordens och ungefär en sjättedel av Månens egen redan låga en sjättedels gravitation, jämfört med vår planet.


Istället för att rulla fram över ytan på hjul, som en strövare, eller gå runt, som en konventionell tvåbensrobot, gör SpaceHopper exakt vad namnet antyder. Den hoppar omkring på sina tre ben, ett stabilt sätt att promenera på.


Kommer ni ihåg de vides av Apollo-astronauterna? De rörde sig på ytan av månen,  för över 50 år sedan. För att klara långa sträckor snabbare och mer effektivt utvecklade de sin egen form av hoppning, som av dem fick smeknamnet ”kaninhoppet”.


När SpaceHopper ska gå över månen yta, håller den reda på vad som är upp och ner och justerar sig själv för att alltid landa rätt. En analogi skulle vara en katt som faller till marken från ett träd. När den faller vrider den sig för att orientera sin kropp, så den landar på alla fyra fötterna. Det klarar den nästan alltid, en bra bedrift i sig!


Håll utkik här under nyheterna. Vi förväntar oss att höra mer om SpaceHopper och nya versioner som en del av planeringen inför ett framtida ESA Moon-uppdrag. Detta är i allra högsta grad ett spännande och roligt STEM-relaterat projekt som genomförs av studenter. Stay tuned!


För mer allmän information om ESA:s SpaceHopper-projekt, följ den här länken, och för en videorelease om studentteamets senaste framsteg, se här.


Text: Tom Callen