Månen får en ny ålder!

Apollo 17 slår till igen!

En av del vetenskapens natur är att den alltid förändras och förbättras över tiden. Det är så vetenskap fungerar. Med förfining av kunskaperna kommer vi att förstå vår omgivning allt bättre, och viktigare än något annat är att vi får ökad förståelse för vårt eget ursprung.


Astronomiska observatorier har samlat och sparat fotografiska plattor ända sedan man började sätta kameror på teleskop. De blir skattkammare av information där man kan jämföra de bilder som togs för över ett sekel sedan med dem som tas nuförtiden. Förändringar som sker i en skala längre än någon astronoms livstid blir lätt uppenbara, vilket leder att ökan förståelse av astronomiska objekt.


Detsamma gäller för de 382 kilo månmaterial som Apollo-astronauterna tog tillbaka från månen, vår närmaste granne i rymden.


En undersökning av måndammet, eller regoliten, som samlades in i december 1972 av Apollo 17-astronauterna Eugene Cernan och Harrison Schmitt (den enda vetenskapsmannen, en geolog, som åkte dit) gjordes nyligen. Den visade att månen är cirka 40 miljoner år äldre än vi tidigare trott.


Solsystemets tidiga historia var mycket våldsam, med kollisioner mellan både stora och små föremål. Ett av dessa objekt, ungefär lika stort som planeten Mars och känd som ”Theia”, träffade jorden för cirka 4,425 miljarder år sedan. När det hände slogs mycket material bort från vår då unga värld. Detta drog sig senare, på grund av gravitationskrafterna, samman och bildade det stora, vackra vitglänsande föremålet vi ser på vår himmel under klara nätter.


När vår måne under bildandet svalnade, bildades en mängd olika mineralkristaller, inklusive små som var kristaller uppbyggda av zirkon. Detta är mer bekant för oss som en vacker ädelsten, som kan komma i en mängd olika färger; från klar till lila, blå, grön, mörkbrun och många andra.


Dessa zirkonkristaller har nu daterats och visat sig vara 4,46 miljarder år gamla. Det ger oss ett nytt och närmare värde för när jord-Theia-kollisionen ägde rum. Med andra ord, måste månen vara ytterligare 40 miljoner år äldre än vi trodde tidigare. Att göra sådana förbättringar i vår planets historia hjälper till att sätta andra händelser, som utvecklingen av de första tecknen på dess livsformer, till en mer realistisk tidslinje för när de inträffade.


Notera på bilden av astronauten/geologen Harrison Schmitt vilken färg saker har. Även om det mesta är i nyanser av vitt, grått och svart, är det faktiskt ett färgfoto. Betrakta staplarna med färger på den fotografiska gnomonen som sitter på regoliten nära Schmitt. Detta används för att jämföra och säkerställa att de är korrekta när dessa färgbilder skrevs ut på jorden. Om du tittar noga kan du se två gula etiketter på Hasselblad-kameran samt en rund blå NASA-lapp på Schmitts högra axel.


Även om de sista Apollo-astronauterna lämnade månens yta för över 50 år sedan, så finns det fortfarande mycket mer vi kan lära oss av vad de gjorde, såg och samlade där.


För mer information, följ denna länk.