Solen utgör en allvarlig risk för framtida astronauter på Mars
Den röda planeten badar i solpartikelstorm
I maj var de flesta av oss här i Sverige tvungna att se på med avundsjuka när andra platser i världen upplevde några mycket intensiva norrsken. Tyvärr kom våra ljusa sommarnätter att hindra oss från att se något inträffa, till nu när det börjar bli mörkt igen.
Sällan tänker man på att andra planeter också har polarsken, det vill säga det himlafenomen som syns kring polerna, norrsken och sydsken. De två planeter man först kommer att tänka på är Jupiter och Saturnus. Liksom jorden har båda dessa planeter magnetiska fält som hjälper till att rikta partiklarna i solstormarna från mot de nordliga och södra polarområdena. Vår egen planets magnetfält har en skyddande effekt på partiklar från intensiva utbrott på solen, till exempel det som var i slutet av maj i år.
Uranus och Neptunus kan också visa upp norrsken, men på grund av att deras magnetfält är mycket svarare är polarskenen inte särskilt starka.
Även Venus och Mars, båda utan magnetfält, kan också ha norrsken. Istället för att interagera med en magnetosfär, interagerar partiklarna från solen direkt med molekylerna i planeternas atmosfär. När det gäller Venus ses fenomenet som ljusa och diffusa ljusfläckar på nattsidan.
Efter den mycket kraftiga solstormen, som orsakade de stora norrskenen i slutet av maj, fortsatte solen sin rotation kring sin egen axel. Den stora gruppen med solfläckar som orsakade norrskenen här på jorden, vände sig då i riktning mot Mars, som ligger i en omloppsbana runt solen, längre ut i solsystemet.
Både rovern Curiosity på ytan av Mars, och satelliten MAVEN (förkortning för Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN) som kretsar runt den röda planeten, fångade tecken på en mäktig solstorm.
Bild: JPL
På bild här ovanför ser vi Mars yta, tagen av Curiosity. Om du tittar noga kan du se några små vita fläckar och ränder i den. Dessa märken orsakades av energiska solpartiklar som träffade pixlarna i en av Marströvarens digitalkameror.
Bild: JPL, Tom Callen
I den nedre bilden har jag manipulerat bilden lite (gjort bakgrunden mörkare och lagt till cirklar) så att åtta av de små vita fläckarna och ränderna, är lättare att se.
NASA:s MAVEN är en orbiter* som ligger i omloppsbana runt Mars, fångade ultravioletta vyer mellan den 14 och 20 maj. Dessa visar hur samma slags partiklar, som påvisades av Curiosity på ytan, producerade norrsken i atmosfären. Mars atmosfär består av 95 % koldioxid (CO2).
Bild: JPL, Tom Callen
Jag har satt ihop tre bilder från en loopad video för att visa vad MAVEN såg. I de lila områdena finns aktiva norrsken. I verkligheten är de inte kantiga som det ser ut här; det är så orbitern avbildar dem med sin ultravioletta detektor. Om Mars hade ett magnetfält skulle dessa skärmar ha varit mer koncentrerade till Mars polarområden och inte setts täcka en halvklot som på den tredje bilden.
Vad betyder detta för eventuella framtida astronauter som landrar på Mars? Partiklarna från solen är mycket kraftfulla. Att bli träffad av en skur av dem kan jämföras med att ta 30 lungröntgenbilder i rad. Även om detta inte nödvändigtvis är dödligt, är det verkligen inte så bra.
Man måste hitta sätt att skydda alla människor som kommer till Mars. Solen följer en 11-årig cykel, och dess maximum förväntas senare i år, eller i början av 2025. Sådana utbrott kan dock också vara oförutsägbara. Sanningen att säga, tidpunkten för att bestämmer sig för att söka skydd är inte i det ögonblick man redan bombarderas av solen.
* En orbiter är en rymdfarkost som är designad för att gå i omloppsbana runt en himlakropp, såsom en planet eller måne, för att genomföra vetenskapliga observationer och samla data. Orbitern kan utrustas med en mängd olika instrument för att studera atmosfären, ytan, och andra egenskaper hos den himlakropp de kretsar runt. Ett exempel på en sådan orbiter är MAVEN, som studerar Mars atmosfär.
För mer allmän information, följ denna länk.
Curiosity, strövare på mars som sköts upp på uppdrag av NASA den 26 november 2011.
