Är Merkurius mer än vad vi ser?

Bild: NASA

Var solsystemets minsta planet större förr? Och kan vi hitta ”Merkurius” här på jorden?


För 4,5 miljarder år sedan, när en roterande skiva av gas och stoft började formas till vårt solsystems kroppar, samlades de tyngsta materialen närmast solen. Där bildades de inre, steniga planeterna: Merkurius, Venus, Jorden och Mars.


Vi vet att det tar jorden ungefär 365 dagar att fullborda ett varv runt solen. Men hur är det med Merkurius? Som den planet som ligger närmast solen tar det bara 88 dagar för den att göra samma resa – ungefär en fjärdedel av jordens omloppstid.


Merkurius är solsystemets minsta planet, med en volym som bara är något större än vår månes. Eftersom planeten saknar atmosfär kan den inte hålla kvar värme. Trots dess närhet till solen varierar temperaturen extremt: upp till 400 °C på dagen och ner till -170 °C på natten. Men hur såg denna lilla värld ut i det förflutna? Var förhållandena annorlunda?


De inre planeterna är kända för sina små kärnor omgivna av steniga mantlar. Men Merkurius skiljer sig från mängden – dess kärna är oproportionerligt stor i förhållande till manteln. Faktum är att dess kärna, som huvudsakligen består av järn, utgör en betydande del av planetens totala volym. Den är täckt av ett tunt lager sten, vilket gör att planeten kan liknas vid ett enormt ”kullager” omgivet av sten.


Dessutom är Merkurius kärna sannolikt smält, vilket framgår av att planeten har ett magnetfält – en egenskap den delar med jorden. Det är alltså något som inte står helt rätt till i förhållandet mellan kärna och mantel.

Bild: NASA

Studier av stenarna på Merkurius yta visar att de innehåller höga koncentrationer av vissa mineraler. Falskfärgsbilder avslöjar områden med liknande sammansättning, markerade med samma färg. Dessa mineraler skulle inte ha kunnat bildas där Merkurius befinner sig idag, så nära solen. För att de ska kunna existera måste planeten ha bildats längre ut i solsystemet – kanske i närheten av Mars omloppsbana. Liknande mineraler har också hittats på Mars, vilket stärker hypotesen att Merkurius kan ha flyttat sig inåt till sin nuvarande position.


Under solsystemets tidiga historia inträffade många kollisioner mellan himlakroppar. Till exempel tros en kollision mellan jorden och en himlakropp i Mars storlek ha skapat månen. På samma sätt bör Merkurius en gång ha varit lika stor som jorden, men att en kollision med en annan himlakropp slog bort stora delar av dess steniga mantel. Denna kollision lämnade kvar den stora järnkärnan och skickade planeten inåt, där den till slut fångades i sin nuvarande omloppsbana nära solen.


Intressant nog har forskare på Cypern hittat lava som är 90 miljoner år gammal och liknar den lava som finns på Merkurius yta. Dessa så kallade boniniter har en så slående likhet med Merkurius stenar att de kan bidra till att lösa gåtan om planetens ursprung.

Bild: ESA

Genom att studera dessa stenar på Cypern och deras bildning hoppas forskare få nya insikter som kan komplettera resultaten från ESA:s rymdsond BepiColombo. Uppdraget, som nu studerar Merkurius, är avgörande för att förstå planetens historia och dess möjliga flytt genom solsystemet.


För mer allmän information, inklusive bilder på Cyperns Merkurius-liknande stenar, följ denna länk. Du kan också läsa mer om BepiColombo-uppdraget på ESA:s webbplats.


Text: Tom Callen